tisdag 14 maj 2013

Skärmdump!

Tjohoo!
Idag har jag lärt mig något alldeles nytt! Har aldrig arbetat med skärmdumpar förut, men nu vet jag precis hur man gör och det var ju busenkelt. Har knåpat ihop en liten light-handledning i Photostory, så att eleverna ska kunna följa den när de arbetar med programmet.

Fördjupningsarbete design!

Nästa arbete i kursen är ett fördjupningsarbete.
"Uppdraget består i att planera för en undervisningssituation (uppdelad på en el flera lektionstillfällen) omkring din valda tillämpning. För att kunna göra detta behöver du sätta dig in i tillämpningen på ett tillräckligt bra sätt. Ditt arbete redovisas i form av en lektionsplanering med tillhörande lärarhandledning. Du ska också redovisa ett exempel på resultat från din planerade aktivitet."

Har jobbat med att fördjupningsarbete på området design. Jag har plöjt igenom en massa olika program och testat olika varianter, men valet föll tillslut på att arbeta med Photostory.
Jag tycker att det är ett roligt och enkelt sätt att arbeta med digitalt berättande.  

Arbetet ska vara en ämnesövergripande uppgift bild/slöjd och handla om design. Eleverna ska få i uppgift att göra en presentation med bilder och ljud. Vad är design?
I det här fallet tänker jag att fokus ligger ganska mycket på att lära sig använda Photostory, men med ett tydligt syfte även i själva uppgiften design. Formgivning ingår i kursplanen för såväl slöjd som bild.

Så här tänker jag att resultatet kan bli:



Kapitel 3

I detta kapitel skriver författaren om olika plattformer för digitalt berättande, om sociala medier och web 2.0.

Han pratar om hur otroligt lättillgängligt det blivit. Idag kommenterar man bloggar, redigerar och ändrar via mobiltelefoner och appar. Man taggar och delar gillar.
Han nämner här hur stort spelandet är, och hur enormt stort det digitala berättandet är inom gaming. Något som han kommer att vidareutveckla i kommande kapitel.

Det har blivit många människors vardag att berätta om sitt liv via bloggar och sociala nätverk, både i ord och bild. Man spelar även spel där är beroende av andra via sociala nätverk, genom att dela förfrågningar, liv eller tävla mot varandra.

Han visar i detta kapitel upp en modell med tre områden. Berättande, spel och sociala medier. Han menar att dessa tre kan överlappa varandra i digitalt berättande. Han kommer i kommande kapitel att gå närmare in på detta överlappande parvis, sociala medier och berättande samt spel och berättande.

Kapitel 2

I detta kapitel går författaren in på det digitala berättandets historia. Hur har utvecklingen sett ut från den digitala världens födelse till idag?

Han pratar om hypertext och att klicka sig fram i det digitala berättandet, vilket gör det till väldigt annorlunda jämfört med analoga berättelser som följer en väldigt rak linje.

Många kan uppleva att detta idag är något nytt och främmande, fast det i själva verket funnits relativt länge. Med den hastighet som utvecklingen rusat fram de senaste årtiondena kan man ju fundera över hur framtiden kommer att se ut. I kapitlet ger han exempel på hur några av de tidigare spelen såg ut. Jämför man dem med hur spelen idag ser ut kan man ju bara föreställa sig hur spelen kommer att se ut om ett par årtionden till....


Kapitel 1

Kapitel 1 inleds med att Bryan Alexander reflekterar kring vad som egentligen är digitalt berättande. Den kan handla om korta, informativa berättelser, såväl som podcasts, bloggar och filmklipp på Youtube. Mycket av detta är våra elever redan bekanta med, så tanken slog mig genast att detta går att arbeta med i skolan, på ett relativt enkelt sätt. Mycket av detta arbetar vi ju redan med, men man kan ju utveckla det till större projekt, eller hitta nya, digitala vägar.

Han skriver om hur många tycker att det kan vara svårt att avgöra när berättandet blir en berättelse, en anekdot eller en historia. Det finns många olika typer av berättelser och berättande, men grundprincipen är att det har en poäng.

Vi har i skolan Skolverkets styrdokument, LGR 11 att rätta oss efter när vi planerar vår undervisning, och enligt detta dokument ska vi bland annat:

  • ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel,
  • organisera och genomföra arbetet så att eleven


– utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
– upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen
går framåt,
– får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling,
– successivt får fler och större självständiga uppgifter och ett ökat eget ansvar,
– får möjligheter till ämnesfördjupning, överblick och sammanhang, och
– får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

Jag tror att man genom att arbeta med digitalt berättande kan utveckla förmågan att såväl använda olika uttrycksmedel, efter sina förutsättningar utveckla språk och kommunikation, få undervisningen att kännas meningsfull och arbeta ämnesövergripande.

Building Your Story

Det sista avsnittet i boken ägnar författaren åt att skriva om hur man kan bygga en berättelse. Han ger exempel på hur man kan arbeta med storytelling workshops.
Här pratar han också om nya generationen som Digital natives, och vi som är lite äldre än tonåren som digital immigrants. Det kan ju faktiskt kännas så ibland, då ens 3-åring manövrerar pekskärmen med glans medan man själv fick träna på det i början. När jag för sådär ett år sedan införskaffade min första mobiltelefon med pekskärm och nära nog kastade den i backen då jag inte lyckades räkna ut hur man stängde av alarmet på morgonen. Jag tror däremot inte att man behöver se det som enbart negativt att vara en "digital immigrant". Jag känner inte att jag måste vara bättre än mina elever på alla digitala verktyg jag arbetar med i undervisningen. Jag tror att de utvecklas på ett bra sätt om de kan arbeta med bra arbetsområden med hjälp av sina egna digitala kunskaper och mina ämneskunskaper.

-Digitalt berättande kan användas till de flesta arbetsområden
-Det kan vara lite tidskrävande, och kan vara bra vid projektarbeten.
-Arbetar man med digitalt berättande kan man ibland få eleverna lite mer studiemotiverade och engagerade. 

Jag måste bara få avsluta med ett citat från en annan kursdeltagare. Denna bok har innehållit mycket nytt och spännande, men jag tror att det är viktigt att inte glömma bort att vi faktiskt har arbetsverktyg som inte är digitala också. Per Nilsson skriver på sin blogg om vikten av kritiskt tänkande som jag tycker var huvudet på spiken och som jag stjäl av honom rakt av:

När det gäller nya verktyg eller arbetsmetoder tycker jag det är viktigt att man är öppen för både de positiva och negativa attribut som finns. Risken jag främst ser är att man till för stor grad förlitar sig på att nya verktyg/metoder ska vara den bästa lösningen i undervisningen. Jag ser positivt på att pröva nya arbetssätt och verktyg, men samtidigt finns det en risk för en »övertro« på att dessa skall vara den bästa lösningen. Därför tycker jag att det är viktigt att ha en kritiskt granskande inställning till både nya och gamla metoder/verktyg. Jag tror att man genom att ta det bästa från både gamla och nya verktyg/arbetssätt (och anpassa dessa efter de egna förutsättningarna) har goda möjligheter att skapa en bra miljö för lärande.

Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15



Combinatorial Storytelling; or, the Dawn of New Narrative Forms

I den här delen av boken behandlar författaren ett ämne som delvis var nytt för mig. Han pratar om digitalt berättande med hjälp av flera olika plattformer. Det jag tyckte var mest intressant i detta avsnitt var det han kallade för ARG, Alternate Reality Games. Här måste spelaren vara aktiv och lösa gåtor och hitta ledtrådar, ofta tillsammans med andra spelare för att komma vidare. Här kan ledtrådar och lösningar finnas i "verkligheten", på hemsidor osv.

I denna del av boken pratar han också om mobiltelefoner och läsplattor, samt de miljontals olika appar som finns. Jag fastnade verkligen för den typen av appar han beskrev som kunde kopplas till verkligheten. Det kan handla om spel där man ska använda kameramobilen och fota byggnader osv. Leila skriver på sin blogg om hur hon använder appar även med de minsta barnen i sitt arbete. Jättekul tänker jag, för det finns ju faktiskt appar för alla åldersgrupper.

- Digitalt berättande är så mycket mer än digitalt berättande. Varför stanna vid att använda en plattform när man kan sprida ut sitt digitala berättande över en hel värld av digitala plattformer?
- En fantastisk möjlighet där du som spelare får aktivt vara med i skapandet av spelet/berättelsen. Tänk att hitta vägar att använda detta i undervisningen!
- Lite skrämmande kan jag tycka att det är när han pratar om ansiktsigenkänning bla.

Kapitel 8
kapitel 9
kapitel 10
kapitel 11